Journalistik började en gång i tiden som en utveckling av det personliga brevet. Men istället för att skriva till en person - skriver vi till en tänkt publik. Journalistiken har alltid - och kommer alltid att vara en personlig och subjektiv skildring av verklighten. Därför visar skribenten att han/hon är personligt ansvarig för sin text genom att skriva under med med sitt namn.
För att kunna vinna läsarens förtroende måste skribenten vara saklig, djuplodande, undersökande, analyserande, ha integritet och vara personlig. Den journalistiska formen innebär att vi skriver texter på det sätt som generationers erfarenheter visat sig vara bäst - genom att appellera till läsarens känslor. Känsloförmedling skulle man kunna säga. Och huvudingredienserna är spänning och kontrast.
I den journalistiska formen arbetar vi också med utgångspunkt från en definierad mediemix. Mediemixen ser inte alltid likadan ut, utan anpassas alltid efter målgruppen. Men i teorin ska alla olika mänskliga känslolägen täckas in. En bra mediemix ska helst kunna överraska eller bekräfta, förarga eller lugna och att förmedla sorg eller glädje - i en och samma edition. Det ska vara lika variationsrikt som en godispåse med olika söta, salta och sura karameller. Helt enkelt något för alla.
Mediemixens huvudfunktion är att säkerställa att kommunikationen inte blir ensidig och tråkig så att läsaren tröttnar. En bieffekt är dessutom att det blir lättare att planera kommande editioner när man har bestämda mål att uppfylla. Men det är också lika viktigt att texten presenteras med samma metod. I formgivningen uttrycks den journalistiska formen genom kontraster mellan stort och smått, mellan mörkt och ljust och mellan det feta och det magra. Allt utifrån den effekt som ska uppnås.
